Allting började mycket bra med en lugn stund i en avlägsen Bua bortom ingenstans. 4 minusgrader och allt verkade lugnt.
Snön hade lagt sig som ett duntäcke över en fjällsida och inget kunde väl störa min ensamma stund i skogen.. Lr?
Jag hörde något vidrigt ljud brumma till i skogskanten bakom grillbuan.. Ljudet var bekant, de lät som en skoter fast mycket nyare.. NEEEEEEEEJ... Nyskotrarnas riddare är ute efter mina variatorinställningar.. Jag smög ut ur buan för att försöka fånga dem på bild för en eventuell polisanmälan.. Å mycket riktigt, där stog dom.. Som vargar som väntade på sitt byte..
Jag kastade mig på skotern och startsnabb som den var så hade jag snart skakat av mig spionerna..
När jag hållt stumt några timmar så kom jag ut på en bilväg. Där hade dem placerat ut en av spionerna för att kunna genskjuta mig. Jag såg hans trånande blickar när jag nöp trotteln i taket och 253:an råmade förbi honom i rask takt..
Tempot blev allt högre och högre.. Jag lyssnade idoget på kolvens rörelse för att vid de rätta tillfällena kunna prima in å kyla kolven just innan den skulle till att brista. Med fläskhäng å en burkarhjältes mod var snart även denna förbrytare borta..
Jag vände mig aldrig om förens jag var helt säker på att ingen skulle finna mig. Jag drog ner på tempot med mina väl justerade bromsar. Tvärnöp till och kastade upp ett ställ över en hängdriva och snart var jag utan ett spår borta med vinden. Där satt jag å spekulerade på vilka hjältehyllningar jag skulle få när jag kom hem till Retroskoter.com
